G-Sync eller Freesync?
Ingen gillar screen tearing. Stora revor i bilden som uppstår när bilduppdateringen i spelet växlar för snabbt utan att skärmen hänger med. Det förstör upplevelsen, och den hackiga känslan gör det allmänt svårt att spela optimalt.
Lösningen har länge varit Vertical Sync, V-Sync, där bilduppdateringen låses till en viss nivå - vanligen 30 eller 60 fps. Det här förhindrar tearing, men ger dels upphov till aningen mer latens mellan din input och spelets reaktion.
Men det största problemet med V-Sync är vad som händer när datorn inte mäktar med att hålla sig ovanför gränsen som satts. Då hoppar synkroniseringen ner till nivån under, vilket både ger ett märkbart hack i upplevelsen och en halvering av bildrutor per sekund tills värdet når över gränsen igen. Högst obekvämt och något man vill undvika till varje pris. I tyngre spel kan det dock vara svårt att hålla sig ovanför gränsen i alla lägen, särskilt under de mest krävande förutsättningarna.
AMD och Nvidia
Båda grafikkortstillverkarna AMD och Nvidia har dock tagit fram lösningar på det här problemet, i form av adaptiv synkronisering. Nvidias variant har fått namnet G-Sync, en hårdvarubaserad lösning som måste byggas in i bildskärmen i form av en särskild modul för att kunna användas. AMDs Freesync är i sin tur en mjukvarulösning som inte kräver någon särskild hårdvara.
För att använda någon av dessa funktioner kan du utgå från att du behöver ett grafikkort från tillverkaren vars teknik du tänker dra nytta av.
Adaptiv synkronisering fungerar som så: bildrutorna som grafikkortets arbete genererar synkroniseras med skärmens uppdateringsfrekvens. Det leder till en upplevelse helt utan tears, samtidigt som svagheterna hos V-Sync elimineras.
Tänk bara på att adaptiv synk främst ger effekt vid segmentet 40-80 fps. Lägre fps än så kommer fortfarande upplevas som låg fps, adaptiv synkronisering eller inte. Högre fps är redan följsamt nog för att ge en trevlig spelupplevelse utan extra hjälp.
Samma mål, olika lösningar
G-Sync och Freesync erbjuder alltså liknande funktioner, så vad är egentligen skillnaderna.
Förutom att du behöver ett grafikkort från motsvarande tillverkare finns det ett par andra faktorer att ta i beaktning. Modulen som krävs i en G-Sync-skärm ökar exempelvis kostnaden en aning jämfört med AMD. Samtidigt tillför det en stabilitet som är svår att mäta sig med, särskilt i kombination med Nvidias genomgående kvalitetstester. Fps-spannet som adaptiv synkronisering kan användas under är också större med G-Sync. Freesync aktiveras först vid 40 fps och uppåt jämfört med G-Syncs där 30Hz är en vanlig gräns.
G-Sync kompatibel
2019 valde Nvidia att låta alla skärmar med stöd för VESA Adaptive Sync fungera med deras grafikkort. För att slå på G-Sync behöver man bara gå in i Nvidias kontrollpanel och aktivera funktionen. Nvidia är dock klara med att alla skärmar inte kommer fungera felfritt med funktionen påslagen. Därför har de tagit fram certifieringen G-Sync Compatible som ges till skärmar de själva har testat och säkerställt funktionalitet med.
Men den avgörande faktorn är i slutändan vilket grafikkort du har i din dator. Så länge du matchar funktion med tillverkare kommer du kunna dra nytta av adaptiv synkronisering utan problem. Du hittar gamingskärmar med stöd för de båda olika funktionerna genom knappen här nedanför.
