Min första "proffsdrönare" så att säga, eller tja, inte leksaksdrönare. Denna införskaffades och så var jag "hooked" på att flyga drönare. Flög och flög, skulle man någonstans så var det givet att man packade med sig denna, aningen stora drönaren i en ännu större väska och bar på ryggen. Fota kompisens hus? Inga problem. Det var lättare att flyga då än vad det är nu, drönarkort? Vad är det? Hålla koll på flygplats var väl det viktigaste, och att inte störa andra människor och djur. En gång välte jag med den och den hamnade upp och ned på en gångväg, kanske flög jag för lågt, kanske var det pilotfel, mest troligen det sistnämnda. Propellrarna skavdes lite men den var fort upp och flög igen efter den lilla olyckan, inget hade tagit skada förutom färgen på propellrarna och mitt ego, för krascha, det är inte roligt. Det går inte att inte höra denna, för låter, det gör den. Dom fyra propellrarna som snurrar i enorm fart för att få upp denna över kilot tunga farkosten i luften är rätt högljudda av sig, även om du är över hundra meter bort så hör du denna, så att gömma sig och leka spion är inget för amatören, för då måste du vara någon form av proffs.
Att snabbt aktivera GPS så att den håller sig stabil även i de tuffare vindarna är underbart, inte längre behöver du parera varje rörelse för att den skall hålla sig stabil, det löser den själv, även när det blåser en del ute. Att flyga i vind, det är inget problem, denna flyger bra i vindar upp till 15 m/s, säkert klarar den mer. Att ta sig fram, att ta sig upp, att få ett nytt perspektiv på världen var det som var intressant.
Att kunna få bird eyes view på saker var fascinerande, inte längre var man låst med bilderna från marken. Här kunde man se allt som hände från 120 meters höjd. 120 meter av total frihet, flyga ett par hundra meter bort och fota tillbaka där man stod? Absolut, det går bra det med. Helt enkelt frihet, att direkt kunna se vad som händer i din närmiljö i mobil i realtid. Kanske brinner det någonstans och man skickar upp drönaren och får en bild på när rökpelaren tar i molnen. Kanske är man bara naturfotograf som vill fota dalar, höga berg och vattendrag. Med en drönare så blir det inte samma typ av bilder längre, här kan du röra dig i 3D och ta den bilden du vill ta. Från ovan.
Att se till att man har fulladdade batterier blev helt plötsligt viktigt. För tiden tar slut fort när man experimenterar med nya vinklar och helt nya sätt att se på miljön. Helst 2 batterier, men det skadar inte med det dubbla. För att byta batterier kommer du att behöva göra rätt ofta.
Fjärrkontrollen är stor, relativt klumpig och plastig. Men batteritiden är det inget fel på denna gång. Montera mobilen på hållaren och länka samman fjärrkontrollen med mobilen och öppna appen så öppnar sig den nya världen. Använd olika fotolägen, säg till drönaren var den ska flyga och var kameran skall vara riktad mot. Det gör du enkelt via appen, och fjärrkontrollens thumbsticks gör det lätt att manövrera drönaren trots sin storlek. Två spakar som styr det mesta, och en som styr lutningen på kameran, resten sköter du i appen.
Jag tycker dock att drönaren är lite plastig, men plastig håller nere vikten så jag kan förstå vägen som DJI gick, för vikt sliter på batteritiden och man vill inte hålla på att byta batterier hela tiden. Sedan känns väl konstruktionen lite tvivelaktig där benen är gjorda i plats och vinglar lite väl mycket för min smak. Men allt är för att spara på den dyra vikten. För vikten, det är nog det viktigaste man har att jobba med, och denna väger över ett kilo i grundutförandet, närmare exakt 1216 gram utan några tillbehör. 1,2 kilo som skall hållas i luften, kanske flyga i fullfart (ca 70 kmh) och sedan abrupt stanna.
I slutändan valde jag ändå att byta bort denna mot en Mavic Air, en Mavic Air som finns med mig än idag. Får se vilken drönare det blir nästa gång, men jag är hooked. Drönare är ett superbra verktyg för att få ett helt nytt perspektiv på världen. Man kan ta bilder som man bara sett i sina drömmar eller i reklam. Men jag kommer aldrig att glömma dagen då jag kom hem och såg denna stora lådan på framsidan, redo att flyga med, bara att packa upp den första riktiga drönaren istället för dom leksaksdrönarna man haft innan. Känslan att tänka att denna gången är det på riktigt, och att man faktiskt blev rädd om sina saker då dessa inte är billiga jämfört med leksakerna som florerar marknaden.
Nackdelen med drönarfoto är ju spridningstillståndet, gratis men drygt. Att en myndighet skall granska en bild som jag tagit. Men det är bara för totalförsvaret, att inte utländska makter skall kunna se vad vi har för coola saker i Sverige, t.ex. en massa DJI-drönare som flyger och tar bilder.
Sammanfattningsvis: Superbra drönare, rätt hållbar, "ok" bildkvalité för när den var aktuell. Den var inte dyr men presterade ändå tillräckligt för att man ska bli beroende av detta fågelperspektiv. Men stor, tung och bökig är denna. Inte lika smidig som den Mavic Air jag uppgraderade till den våren för 3,5 år sedan. Hade denna drönaren i ca 1 år innan jag bytte. Mavic Air gör allt denna gör, fast bättre. Och då är det en gammal drönare nu, både denna och Mavic Airen. Dagens drönare är enormt kompetenta och levererar superbra bilder till priser som de flesta skulle ha råd med om man vill köpa en drönare.
Fjärrkontrollens räckvidd i CE-läge går väl att anmärka på om man vill vara den som flyger långt bort. Men ska man se den så duger räckvidden man får med standardfjärr. Men det finns lösningar till det, om man t.ex. vill flyga där det finns andra störningar i luften som gör att radioavståndet minskar även fast du ser drönaren hela tiden.
