Det börjar som vilken dag som helst, men plötsligt dimper ett paket från Inet upp. När kartongen anlände trodde jag först att brevbäraren hade tagit fel på min adress och råkat leverera ett ventilationsrör till närmaste VVS-firma eller en mindre bazooka tillhörande Försvarsmakten. Kartongen var så lång att jag tvingades navigera den genom hallen i sidled, på samma sätt som två personer försöker baxa en tresitssoffa genom ett trångt trapphus. Väl inne vid skrivbordet sprättades tejpen upp med vördnad. Pingvinstången genomgick en snabb okulärbesiktning varav Häxvrål blev vinsten denna gång, innan den revs itu och slukades på ungefär tre sekunder (vilket förmodligen är ett personbästa). Därefter slet jag ut den massiva, cylinderformade rullen med vad jag trodde var ett enkelt datortillbehör, men som i själva verket visade sig vara en fullskalig renovering av mitt boende.
När man sitter där i webbläsaren och klickar i varukorgen registrerar hjärnan specifikationen ”900 gånger 400 millimeter” som ren formalia. Man tänker sådär lite naivt: ”Ja, men lite svängrum för musen skadar ju aldrig, och så får tangentbordet också plats.” Det är först när man rullar ut SteelSeries QcK XXL över sitt skrivbord som verkligheten smäller till som ett blixtsnabbt headshot, eller lärarinnans linjal över katedern. Det här är inte en musmatta. Det här är ett fundament. En mastodontpjäs av oanade proportioner. Det är en heltäckningsmatta med eget postnummer.
Om du bor i en trång etta i någon av våra större städer är risken överhängande att Skatteverket betraktar den här textilytan som en deklarationspliktig uthyrningsdel. Rullar du ut den på parketten har du en fullt funktionell yogamatta. Skulle det bli strömavbrott och istid mitt i januari kan du vika den dubbel och överleva natten under den som ett tekniskt sovtäcke. Mitt gamla skrivbord hade en gång i tiden ett synligt, ganska trevligt materialval av ekträ. Nu finns där bara ett bottenlöst, matt mörker. Skrivbordet är inte längre en möbel, det är en monolit av svart mikrovävd textil, och jag älskar varenda kvadratdecimeter.
Prestandan lämnar ingenting att önska. Jag tillhör den tragiska skara datorspelare som envisas med att spela taktiska förstapersonsskjutare med en känslighet som är så extremt låg att det ser ut som att jag dirigerar en symfoniorkester varje gång jag försöker vända mig om i spelet. Mina svep med armen påminner mer om ett desperat bröstsim än om precisionsspel. På vanliga musmattor har detta genom åren lett till två återkommande tragedier: antingen glider musen av kanten och välter en kaffekopp, eller så dundrar handleden rakt in i bordskanten med sådan kraft att man överväger att boka tid hos en fysioterapeut.
Med det här rafflande SteelSeries-fenomenet existerar inte det problemet längre. Du har en landningsbana som är stor nog att ta emot en Boeing 737 i sidvind. Du kan dra igång ett svep från armbågen, glida över vad som känns som flera tidszoner, och ändå ha tjugo centimeter marginal kvar till tangentbordet. Textilen är SteelSeries klassiska: micro-woven cloth. Kolossen levererar precis den där legendariska balansen mellan fart och stoppkraft. Musen flyter fram svävande som på moln, men när du väl behöver centrera på ett specifikt pixelhuvud när du spelar Counter-Strike i 640x480 stretched, så biter ytan tag precis lagom mycket för att du inte ska råka avlossa vådaskott och bli utskrattad som nybörjare. Sensorn läser av underlaget med en kirurgisk precision, oavsett om du rattar en sliten kontorsmus eller ett fjäderlätt trådlös esport-don.
En oväntad bonus som man sällan tänker på innan man lägger ut en så här stor matta är den akustiska dämpningen. Med sina fyra millimeters tjocklek fungerar mattan som rena ljuddämparen för skrivbordet. Det aggressiva knattret från mina mekaniska tangenter förvandlades omedelbart från ett metalliskt skrivmaskinsljud till ett djupt, dovt och tillfredsställande ljud. Hela skrivbordsmiljön känns plötsligt mycket mer exklusiv, dämpad och stabil.
Reaktionsbaserade, högljudda knytnävsslag efter förlorade matcher har också fördelen att transporteras ned i textilmaterialet för att ätas upp av musmattans magiska förmågor.
Undersidan förtjänar också ett särskilt omnämnande. Det ribbade naturgummit har en vidhäftningsförmåga som närmar sig karlssons klister. När du väl har placerat mattan där du vill ha den så ligger den kvar. Det spelar ingen roll om du åker ut tidigt i en turnering, grips av mild gaming-ilska och dundrar näven i bordet så att bildskärmarna svajar.. mattan rör sig inte en millimeter. Den biter sig fast i bordsskivan med samma envishet som en fästing på en labrador.
Men för att recensionen ska vara fullkomligt ärlig måste vi också beröra mattans enda egentliga akilleshäl: den fungerar som universums mest effektiva partikelaccelerator och dammfälla.
På grund av den djupa svarta färgen och den täta väven fungerar QcK XXL som ett oförlåtande, mikroskopiskt arkiv över dina sämsta vanor. Tappar du en smula från en nattlig knäckemacka? Den syns på fem meters håll. Äger du ett husdjur? Grattis, mattan drar till sig lös päls från alla djur i grannskapet via ren statisk elektricitet.
Efter tre veckors intensivt användande ser mattan inte längre ut som professionell gaming-utrustning, utan snarare som ett geologiskt tvärsnitt av ett tonårsrum. Drar du en nagel lätt över tyget bildas det vita streck som får det att se ut som att du ritar med krita på en gammal skoltavla. Man inser snabbt att en klädvårdsrulle numera är ett obligatoriskt tillbehör vid datorn, precis bredvid musen och headsetet.
Behandla mattan som om det vore ett gigantisk svart hål som attraherar precis allt man inte vill att något i just tyg skall suga åt sig.
När krisen väl är ett faktum och klädvårdsrullen inte längre räcker till väntar det oundvikliga reningsbadet, vilket i sig är ett smärre projekt. Man kan inte bara torka av en sådan här best med en fuktig disktrasa. Nej, när dagen är inne rullar man ihop tygstycket, kliver in i badrummet och inleder en ceremoni i duschen. Att tvätta en SteelSeries QcK XXL är som att ge en mindre säl en skonsam spabehandling. Man lägger ut den över badkarskanten eller duschgolvet, applicerar en klick milt schampo och masserar försiktigt in tyget med en svamp. Vattnet som rinner av under de första minuterna är ingenting man vill skicka på kemisk analys eller belysa med lampan dom använder i CSI. Men efter ett dygns plantorkande på en handduk är den som ny igen: kolsvart, silkeslen och redo för nya strider.
Kanterna på den här basmodellen är inte sydda, vilket gör att det med åren och tusentals timmars handledsnötning kan uppstå en viss tendens till att tyget fransar sig allra längst ut i kanterna. Men med tanke på prislappen och hur enormt mycket yta man får för pengarna är det en kompromiss jag kan leva med.
Detta är inte bara en musmatta, det är ett ställningstagande mot små, trånga plastytor och en hyllning till gränslös rörelsefrihet. Kommandorörelser med datormöss har aldrig känts lika tillfredsställande. Om du har ett skrivbord som är stort nog att inhysa denna tygmonolit finns det ingen anledning att tveka. Kom bara ihåg att mäta skrivbordet innan du trycker på köpknappen, annars finns risk att du får ta på dig snickarkepsen och pussla ihop ett nytt.
