I pestens tid

På E3 för två år sedan var det en trailer som stod ut från mängden med Last of Us 2s och Spidermans. Till skillnad från de actionspäckade adrenalinbomberna som vanligtvis utgör spelindustrin är A Plague Tale något helt annat. Få om något spel har tacklat en av Europas mörkaste eror, då digerdöden härjade över hela kontinenten och släckte livet på en tredjedel av befolkningen.

Spelarkaraktären är också av det ovanliga slaget. Istället för en tjurig, mordisk pappa eller en omöjligt attraktiv äventyrare spelar man här istället som en ung flicka och en liten pojke. Inte helt olikt mästerverket Ico, föregångaren till Shadow of the Colossus. Duon saknar i princip helt stridsförmågor och fokus ligger istället på smygande och pussel, i kombination med mer actiondrivna quick time events.

Läskigt verkliga råttor

Spelets stora behållning, om man nu kan kalla den för det, är annars råttorna. Digerdöden kommer förstås inte till sin fulla rätt utan de här gnagarna, och utvecklarna Asobo har lagt ner märkbart mycket tid på att få till dem. Råttorna nästan svämmar över rummen de tar över, likt en arg pipande flodvåg med tänder. Utvecklaren menar att varenda en av råttorna har sin egen AI och reagerar enskilt och tillsammans på sin omgivning. En slående scen från en spelsekvens var när gnagarna exploderade ut ur en döende häst och forsade fram mot spelaren. Det är verkligen ingen titel för den räddhågsne.

Som spelare har man ett enda verktyg för att hindra horden, nämligen eld och ljus. Råttorna skyr lågorna och det är den här dynamiken som ger upphov till spelets mer nerviga segment.

Drömsk och melankolisk grafik

Plague Tale är också ett väldigt vackert spel. Det utspelar sig i Frankrike och utvecklaren själv är också just från det här landet. Det ger det hela en mer genuin och trovärdig känsla, vilket i kombination med den moderna grafiken bidrar till den bitterljuva atmosfären. Inspirationen kommer inte bara från gamla historiska byggnader, där vissa fortfarande står kvar. Man har också analyserat gamla tavlor och införlivat färgsättningen i spelets värld, med mycket goda resultat.

Frågan som återstår är bara om det är intressant att spela. Berättandet och världen ser ut att bli en fullträff. Men om man inte blir engagerad under de interaktiva delarna, det är ju ändå ett spel, finns risken att resten fallerar det också. Vi hoppas att man lyckas kombinera de olika delarna för att bygga en enhetlig upplevelse, och våra förhoppningar ligger ändå på topp.